Det var ett tag sedan vi gjorde något inlägg här på vår blogg, men nu år det dags igen. Dagens inlägg kommer handla om en ost som ofta upplevs som lite av en doldis, inte minst av Ostresan. Som ni minns hade vårt förra reportage rubriken
"[...] - doldisen, utmanaren..." . Osten vi ska ägna kvällen åt blev 1997 den första svenska produkten som kom med på EU:s lista över skyddade matprodukter. Den har av andra
ostbloggare beskrivits som att befinna sig i skuggan av Prästosten och med nära släktskap med en av våra favoritostar, Västerbottenosten. Ni har inte sett den i Ostmatchen, ni har definitivt inte sett den i Trollhättan och troligen inte ens på ert frukostbord. Ändå är det en ursvensk pärla vi har att göra med.
Hörde vi Svecia!? Nja typ ungefär, "Icas Svecia mellan"!
Ni som följt Ostresan sedan start vet att det som skiljer Ostresan från andra ostbloggar (därmed inte sagt att vi inte gillar andra ostbloggar som t.ex. saychesseblog.com och http://briemyselfandi.matmagasinet.se/ ) är att Ostresan inte håller på med specialost. Brännvinsostar, whiskeycheddar och annat är inte vår grej. Ostresan hyllar det vanliga och vardagliga ostätandet. Just därför blir också dagens osttest lite av ett udda tilltag. Svecian vi testar är på sätt och vis en vanlig ovanlig ost.
Svecia som Ostresan testar har en fetthalt på 28%, vilket är rätt lagom. Det finns de som hävdar att Svecia ska ha en fetthalt på 45% (se http://www.cheese.com/sveciaost/) vilket Ostresan ställer sig ytterst frågande till. Svecia är ingen utpräglad gräddost, och en 45% Svecia kan inte tillhöra vanligheterna. Kvibilles lagrade Svecia som Ostresan tidigare testat var också den på 28%.
Den något begränsade ostprovningen kommer sig av att det visade sig vara svårt att få tag på Svecia med kort varsel en fredagseftermiddag. Om detta beror på att Svecia är en så populär ost att den snabbt försvinner ur ostdisken eller om man i butik hellre lyfter andra ostar framför Svecian vet vi inte. Hur som helst var det svårt att få bredd i testet eftersom vi bara hade en (Icas mellan Svecia) ost att testa. Vi på Ostresan ser helst att Ica och Hemköp i Västra Götalandsregionen blir bättre på att fronta Svecian; varken i Trollhättan eller i Göteborg fick vi tag på nog med olika sorters Svecia för att på allvar göra osten rättvisa. Men, man får anpassa sig till omständigheterna och fokusera på annat än ostbristen.
Som vanligt när Ostresan testar ostar vill vi ha tyst i rummet och dämpad belysning. Störande ljud- och hörselintryck kan påverka testet negativt. Vi försöker dessutom hålla osten så kall som möjligt, men det kan vara intressant att veta hur smaken förändras om man istället utsätter kroppen för temperaturväxlingar. Vi provsmakade därför också några skivor i Ostresantorbjörns bastu.
Vi testar också som vanligt med olika drycker, för dagen:
- Sprit (brännvinsost gillar vi inte, men vi gillar däremot brännvin och ost, Norrlandsakvavit, Systembolaget nr: 262)
- Starköl (Löwenbräu, Systembolaget nr: 1416. Newcastle Brown Ale, Systembolaget nr: 1538)
- Rött vin (Markowitsch, Pinot Noir 2014. Systembolaget nr: 6695)
Svecia kommer dessutom genomgå prov både au naturell och på knäckebröd.
Resultat:
I det första testet prövas Svecia naturellt utan tilltugg. Den upplevs som lite besk, men utan att det stör. Svecian har fin sälta, den har en behaglig och naturlig mjukhet i konsistensen. Svecia är grynpipig och i piporna finns en fuktighet som skänker osten dess mjukhet. De proteinkristaller som fanns i den förra Svecian Ostresan testade finns återfinns inte i "Icas Svecia mellan". Bra, eller dålig, ja det är väl en smaksak. Proteinkristallerna kommer sig av att det förra osten var längre lagrad, än "Icas Svecia mellan". Men, proteinkristaller eller inte, Svecia är angenäm.
Efter en liten sup (Norrlands akvavit, valet av sprit kan naturligtvis påverka utfallet, men som det så ofta är med sprit får man göra ett bekvämlighetsurval, d.v.s. man tar vad som finns tillgängligt) genomförs test nummer två. Svecia smakar ganska likadant före och efter spriten. Spriten varken förtar eller adderar till smaken. Osten är god hela tiden, beska, styrka och syra är motståndskraftig och robust.
I bastutestet (80°C) upplevde Ostresananders att Svecia hade utveckla en starkare beska, om detta var p.g.a. ölen som kom med bastun är svårt att säga med säkerhet. Ostresantorbjörn som däremot avslutat en ale före testning upplevde inte samma beska. Däremot upplevde Ostresantorbjörn att timmar i bastun gjorde osten klistrig i munnen. Klistrigheten bestod genom den avslutande duschen. Knäckebrödstestet var inte aktuellt. Sammantaget kan man säga att köket är en bättre plats för ostätning än bastun. Ostfundue orde däremot vara den perfekta rätten för bastu. Ostresan återkommer med ostfonduebastutest i ett senare inlägg.
Mot rött vin upplever Ostresantorbjörn att Svecia initialt är försiktig för att vakna till i eftersmaken. Följsam, men mot en syrlig beska som signalerar en välbekant markant ostighet. På knäckebröd blir Svecia något mindre markant, men ändå ett komplement som utvidgar upplevelsen av knäckebrödet på ett alltigenom harmoniskt vis.
Ostresananders däremot upplever direkt en förening av smaker. Det syns vara så att Svecian behöver en mindre besk smakpartner än ljus lager för att komma till sin rätt. Rött vin och Svecia rekommenderas!
Slutligen kan Ostresan konstatera att under testet har jämförelserna med andra kända ostar så som Präst och Västerbotten uteblivit. Svecia har varit god mot oss. Det är helt enkelt en god ost. Den ost vi testat är en standard Ica-ost, och Ostresan ser med tillförsikt fram emot ett utvidgat test av mer genomarbetade Sveciasorter. Kanske kan rent av en ostduell mot en lagrad Präst eller Västerbotten bli en på allvar intressant match?
